En ny blogg i hemlighet.

En nya blogg i hemlighet. Än så länge. En blogg som är tänkt för våra tankar, funderingar och känslor under och efter våran graviditet.
En blogg om vårat barn. Vårat barn...
En liten flicka enligt C medans D inte har en aning ännu.
Just nu är vi i vecka 18+3 och väntar med spänning på vårat första (fast ändå andra) ultraljud!
Våran graviditet var egentligen inte planerad, men absolut inget misstag!

Det var den 29 Juni en tisdag som vi gjorde ett graviditetstest som visade ett stort plustecken! Redan morgonen efter ringde vi till mödravården och fick en tid senare samma dag för ett vaginalt ultraljud. Vi var då i vecka 6+6 och med oss hem fick vi vårat första kort på våran lilla lilla bebis som inte var mer än 8mm stor! Några veckor av illamående och hastiga toalett besök för lite kräk följde efter det.. Inte så roligt, men överkommligt! Ett tag inbillade vi oss till och med att vi (jag) mådde illa bara för att man "skulle" göra det, men så va tyvärr inte fallet...Vidare till inskrivningen, torsdagen den 12 Augusti och alla milijontals papper som vi fick.. Vissa skulle skrivas på andra bara läsas. Efter alla papper och all information vi fick var det dags för att ta prover, vägas in och kolla alla värden. Tre rör skulle fyllas med blod och C som är nålrädd fick snällt vänta ute i korridoren.. Efter de så blev de stick i fingret och kiss i en mugg. Allt såg bra ut och våran invägningsvikt blev 67 kilo. Barnmorska vi fick heter Malin och är helt underbar! Hon är väldigt jordnära och lite "flummig", fast på ett bra sätt. Hon har en härlig personlighet och är lätt att prata med.

Efter inskrivningen har det inte hänt sådär jätte mycket egentligen.
Bebis sköter sig bra inne i magen och har inte ställt till med några illamåenden den sista tiden. Vi har blivit tjocka och har fått en liten mage! C tycker det är jätte roligt att mobbas för tillfället! Tjockis hit å tjockis dit! Då brukar jag titta lite surt på honom och säga att jag i alla fall har en anledning till det och så brukar jag fråga honom vad han har för ursäkt..
Då brukar de bli tyst, väldigt tyst! ;0)
Nu väntar vi på att jag skall känna det första lilla livstecknet från bebis där inne. En spark eller lite "fladder" som många kallar det. Vi tycker inte de borde dröja så himla länge, det sägs ju att dom som är gravida för första gången brukar känna det runt vecka 20. Det tror jag kommer vara en häftig upplevelse! Synd bara att C inte kan ta del av det på samma sätt.. Vi tror att bebis "storebror" Lukas (hunden) har börjat märka av att det händer något där inne i magen. Han kommer ofta och lägger sitt underbara söta lilla huvudet på magen och vill hela tiden vara väldigt väldigt nära. Inget ovanligt egentligen, men nu är det på ett helt annat sätt..
Jag tror att han känner av bebis där inne och vill bekanta sig med den precis som vi också vill. <3


ooo xxx Mamma D